Om Tånneryd
Tånneryd är en by i Markaryds kommun
Byn ligger intill det uppdämda vattenmagasinet till Lagan, den så kallade Tånnerydsdammen. Tånneryd betyder “röjningen vid ån Tanda". Tanda är det gamla ånamnet och betyder antingen den glänsande/blänkande eller har sitt ursprung i ett personnamn. Uttalet skall ha varit ’tånnet’.
Hur länge platsen har varit bebyggd är okänt, men namnet finns nämnt första gången 1381. Ändelsen -ryd, som betyder röjning, tyder på tidig medeltid, då rydnamnen hade sin blomstringstid. Sedan dess har byn genomgått flera stora förändringar.
På 1600-talet fanns här fyra gårdar.
Lillån slingrade sig i samma bågar som den gör idag, kvarndammen såg likadan ut och kvarnen låg på samma plats som nu. Gårdarna låg samlade i en klunga, där ån böjer av mot norr.
På en av gårdarna bodde en bonde som hette Erik. Det var oroliga tider. Sverige och Danmark låg i kring, och gränsen gick alldeles utanför Tånneryd by. När den svenske kungen Gustav II Adolf och den danske kungen Kristian IV förhandlade om fred träffades de på Ulfsbäcks prästgård alldeles utanför byn.
Det berättas att den svenske kungen var förföljd med ett pris på sitt huvud. Bonden Erik gömde Gustav Adolf i sin källare, medan han lurade förföljarna att leta i en annan riktning. Som tack fick Erik skattefrihet för sin gård, som efter honom kallades Eriksgården.
“kungen var förföljd med ett pris på sitt huvud”
Jordkällaren där kungen sägs ha legat gömd finns än idag i vid Eriksgården.
Flera gårdar flyttades ut vid laga skifte 1859.
Från att gårdarna legat samlade, bröts bygemenskapen sönder genom att flera av gårdarna flyttades ut och jorden omfördelades.
Åren 1867 och 1868 var nödår i hela landet. Massor av människor dog av svält och arbetslösheten var stor, när jorden inte bar några skördar. För att avhjälpa delar av nöden anordnades nödhjälpsarbeten. Vägen mellan Markaryd och Tånneryd bygges om, finansierad av pengar från Tyskland. Det byggdes även en bro över Lillån, där det tidigare varit vadställe.
Som om det inte var nog med olycka drabbades byn också av en eldsvåda 1868, som lade båda Eriksgårdarna i aska. Troligen brann även Kronogård 3:2.
Vattnet förändrade byn igen 1952.
En annan genomgripande förändring upplevde byn 1952. I samband med Sydkrafts kraftverksbygge i Ängabäck inköptes flera gårdar med åkermark av kraftverksbolaget. En stor del av åkermarken ställdes under vatten. Av en gård, Näset, finns numera bara murarna kvar ute på en ö. Landskapet ändrade helt utseende. Där Lillån förut slingrade sig genom ängarna kantade av al och vide, ligger nu nästan allt under vatten.
Dammen påskyndade nedläggningen av jordbruken i Tånneryd, och de boende fick söka arbete på annat håll. De äldre i byn berättar att de minns hur bönderna stod och grät när vattnet kom och deras försörjning bokstavligen dränktes i vågorna. Böndernas mark löstes in för relativt små belopp, även i den tidens pengavärde.
Byn är inte längre bondebygd. De flesta bofasta arbetar i samhällen runt omkring byn, eller är pensionärer. Om somrarna lever byn upp ytterligare tack vare sommargäster från när och fjärran. Och även om ianspråktagandet av böndernas mark borde varit en skandal på sin tid, är dagens invånare glada över den vackra utsikten som dammen innebär.